På ren impuls blev kvällspromenaden till en kvällscykeltur. Har aldrig cyklat med Zallek förut och det gick var riktigt trevligt. Hade lite svårt att få fart på honom men han var väl osäker inför detta för honom okända och märkliga sätt att ta sig fram. Han fick trava på i lugn takt i cirka tre km. Hoppas jag inte körde slut på honom.
Det blev inga abrupta "jag ska bara nosa lite-stopp" förutom att vi kom ikapp en dam med en ridgeback. Jag kortade kopplet och körde över till andra sidan med Zallek på min vänstra sida och damen såg oss och hade sin hund på vänstra sidan. Och jo då, hon släpper fram sin hund varpå Zallek blir rädd och jag tvärstannar i rädsla att köra på honom och cykeln rullar vidare ned i diket... Hur kunde jag tro att det skulle gå bra att "bara cykla förbi"? Bitter blir man, jämt.
 |
| Många sköna turer kommer det att bli på de kommande sommarkvällarna. |
1 kommentar:
VA! Släppte hon fram vovven? Låter helgalet.
Skicka en kommentar