Igår var vi till ridhuset för lite lydnadsträning. Där var vi synd nog ensamma. Hade hoppats på att få vara i närheten av andra hundar med Kellaz men jag fick fullt upp med att hindra honom från att äta hästbajs. Förut så skrattade jag åt folk som hade det besväret. Nu är jag själv drabbad!
När vi var ensamma på lydnadsträningen kunde jag ju lika gärna dra fram lite hinder till Zallek. Så han fick friska upp slalomminnet. Men det behövdes egentligen inte.
1 kommentar:
Skrattar bäst som skrattar sist:-) Synd att jag inte visste, hade gärna hängt på till ridhuset om jag vetat att det var tomt där. Asta var så bråkig sist och jag har inte orkat gå igenom det där igen.
Funderar på Borlänge BK, kan inte vi göra sällskap dit någon gång. Vore skönt att inte koma själv dit första gången. Pussa vovvarna från mig:-)
Skicka en kommentar