Tankar om bloggen

Jag startade den här bloggen för att skriva och berätta om agility i synnerhet och Zallek i allmänhet, men det finns en viktigare och bättre anledning till att blogga. De flesta uppfattar Zallek som en tråkig och harig typ som inte gör så mycket väsen av sig, det tycker jag är jobbigt. Givetvis tycker jag också att det stundvis är jobbigt att han är en försiktig hund, jag måste hela tiden tänka ett eller flera steg längre i allt han och jag gör och jag kan till exempel inte lämna honom hos vem som helst när jag behöver åka bort. För att inte tala om alla timmar vi spenderar på miljöträning och saker som andra hundägare ibland måste jobba för att hålla sina hundar borta från. Zallek har till exempelvis alltid varit rädd för bollar och vi har tränat mycket på att han ens ska kunna gå i närheten av en boll. En dag tog han en tennisboll och lekte med den. Vad glad jag blev! 

Jag förväntar mig inte att alla ska vara experter på (försiktiga) hundar men ofta när har jag tagit ett steg framåt i träningen får något som händer runt honom oss att ta två steg tillbaka igen. Är jag ute på stan, eller något annat oroligt ställe, och tränar min hund vill jag inte att något bara kommer fram och kastar sig fram över min hund bara för att han är så söt. Då är allt förstört. Kommer inte Zallek fram så vill han inte heller hälsa.

Det är bara matte och husse som vet och kan se vilken duktig, smart och busig jycke han är. Med en massa påhitt och egenheter. Den sidan av Zallek ska komma fram mer i bloggen. Här kommer ett klipp från i somras då jag hämtar honom hos min mamma, glad och sprallig. Lägg märke till att han spårar vart jag har gått från bilen och till dörren, något han alltid gör när vi varit borta och han får komma ut. En gång spårade han mig säkert en kilometer när jag kom från Friskis och vi gick ut på promenad direkt.